Lena - urmodern

Det var 90-tal och Sverige var i ekonomisk kris. Idéer kläcktes på löpande band för att minska arbetslösheten, liksom för att hyra ut överskottet av bostäder. Och det fungerade, i alla fall för Lena Klangeryd. 1993 fick hon chansen till ett utbildningsvikariat på Nyköpingshem, en arbetsmarknadsåtgärd. Hon tog chansen och blev oumbärlig.

Lena första arbetsuppgift var att svara i växeln. Allteftersom tog hon också emot felanmälningar och skötte uthyrningar.

På den tiden hade Nyköpingshem fem boservicekontor. Som egna öar i organisationen med egen personal hanterade de det mesta, både praktiskt och administrativt. De fanns på Brandkärrsvägen, Ängstugevägen, Skjutsaregatan och även i Trosa och Gnesta som då tillhörde Nyköpings kommun.  

- Vi hade ett helt annat läge på 90-talet med mycket lediga lägenheter, minns Lena. Det fanns ingen bostadskö och vi fick försöka hitta sätt att få lägenheterna uthyrda, till exempel möblerade vi upp lägenheter i Nävekvarn och hyrde ut dem som semesterbostäder. Vi plomberade också rum om det var större efterfrågan på mindre lägenheter.

Trots utmaningarna var det en rolig tid.

- Vi kände hyresgästerna i området och entreprenörerna som jobbade åt oss. Vi blev experter på vårt område och det gillade jag!

Mycket av den goda stämningen är kvar, även om organisationen är en annan nuförtiden med ett samlat kundcenter på Skjutsaregatan.

- Vi är några som jobbat tillsammans väldigt länge, som trivts år ut och år in. Men visst har det funnits perioder som varit stressiga under de här trettio åren… att svara, ta emot besök och samtidigt hinna sköta administrationen har frestat på, tycker jag, så jag är glad att vi hittat nya sätt att arbeta på!

Idag är Lenas jobb lugnare och mer backoffice än frontline. Hon fokuserar mer på att till exempel registrera underhållsbeställningar, kontera fakturor och följa upp felanmälningar än arbetet vid receptionsdisken. Det går faktiskt att tacka pandemin för.

- Vi var ju tvungna att hitta sätt att ge samma service på distans, och det gick så bra att vi behöll en del av dem.

Öppettiderna för spontana kundbesök och telefonsamtal begränsades. I stället utvecklades chatt- och frågeforumet.

- Vi har fått mer arbetsro och kan lättare planera och prioritera vårt arbete. Kunderna å sin sida får möta personal som är redo och på tå att hjälpa till.

Pandemin påskyndade digitaliseringen och kundcenterpersonalen kom isär, men också ihop, medan den pågick.

- Vi insåg att vi faktiskt kan sköta många av våra arbetsuppgifter hemifrån, vilket ger oss en större flexibilitet. Vi har blivit bra på att hjälpa varandra och dela med oss av våra specialkunskaper. Det är bara att skriva på Teams om jag har en hyresgäst i luren med en fråga som jag själv inte har svaret på, alltid är det någon kollega som vet!

Att ta ansvar och se till att alla mår bra är utmärkande för Lena, privat som fru, mamma och mormor. Men också som den äldsta arbetskamraten på kundcenter som bryr sig mycket om både kollegerna och hyresgästerna.

Inom några år hägrar ett annat liv. Lena och hennes man planerar att gå i pension samtidigt, men har annars inte så många konkreta planer. Att ha familj och vänner och kanske hus och trädgård är det viktigaste, och att få vistas i naturen, tycker Lena. Picknick på en skärgårdsklippa eller i svampskogen ger henne livskvalitet. Nu när digitaliseringen tagit ett stort kliv in i hennes liv riskerar hon heller inte att gå vilse i skogen med näsan i backen på jakt efter de smaskigaste svamparna, hälsar Urban, urmoderns make.

Kvadrat nr 1 2023

Text: Carina Wilhelmsson
Foto: Bobo Lindblad